Gaza: ett år av helvete på jorden

Ett år efter Hamas attack mot södra Israel den 7 oktober, har det efterföljande kriget lett till en humanitär katastrof utan motstycke för palestinierna i Gazaremsan. Nu står Libanon inför ett liknande scenario. Netanyahu varnade Hizbollah för att Israel skulle kunna ”förvandla Beirut och södra Libanon… till Gaza”.

[Source]

Vad innebär det att förvandla södra Libanon till ett Gaza? Efter ett år av obevekliga bombningar har Netanyahus folkmordskrig mot Gaza lett till död och förstörelse för det palestinska folket i en omfattning som saknar motstycke. Nästan 42 000 har dödats i direkta träffar sedan oktober förra året, medan ytterligare 100 000 har skadats, varav en fjärdedel beräknas bli permanent invalidiserade.

Dessa siffror berättar dock inte hela historien om vad som har hänt. Bombningarna har inte bara dödat människor i de direkta träffarna. Den massiva förstörelsen av Gazas infrastruktur har orsakat många fler dödsfall som inte räknas in i de officiella siffrorna. Vatten- och elförsörjningen har förstörts, liksom merparten av sjukvården, kliniker och sjukhus, liksom bostäder och skolor. Enligt UNRWA är det bara en tredjedel av sjukhusen i Gaza som på något sätt är i funktion.

En enorm förstörelse av bostadsbeståndet

Under bombningarnas första fyra månader beräknades värdet av förstörd infrastruktur i Gaza uppgå till 18,5 miljarder dollar, eller 97 procent av total årlig BNP för Gaza och Västbanken tillsammans. Mer än 30 miljoner ton bråte har producerats av bombningarna och det beräknas ta flera år att röja upp i detta. Fram till juni i år hade 75 000 ton bomber släppts över Gaza. Det är långt mer än vad som fälldes över Dresden, Hamburg och London tillsammans under andra världskriget.

I en artikel som publicerades av AP News i maj beskrevs den förödelse som drabbat Gazas bostadsbestånd under krigets första sju månader. Det påpekades att ”minst 370 000 bostäder i Gaza har skadats, varav 79 000 har förstörts helt och hållet”.

Senare uppdateringar visar att mer än 80 procent av Gazas byggnader har förstörts. Detta avslöjades av FN:s biträdande generalsekreterare, Dr Abdallah Al-Dardari, i en intervju med Al Qahera News. Enligt FN:s utvecklingsprogram (UNDP) ”…beräknas investeringar på nästan 50 miljarder dollar i Gaza ha utplånats i konflikten, och 1,8 miljoner palestinier har hamnat i fattigdom.” Den totala befolkningen före kriget var 2,3 miljoner.

Det har beräknats att det skulle ta fram till 2040 att återuppbygga de förstörda fastigheterna och att den totala kostnaden skulle uppgå till cirka 40–50 miljarder dollar.

Förstörelse av utbildningssystemet

Skolbyggnader har skadats svårt. Under sommaren ”dödades minst 354 personer i israeliska luftangrepp mot skolbyggnader som inhyste fördrivna personer mellan den 1 juni och den 1 september”. Från Gaza har det under det senaste året kommit en strid ström av videor och foton på barn som täckta av blod flyr från sönderbombade skolor och lämnar efter sig liken av de dödade.

Mer än 600 000 skolelever i Gaza har fått sin utbildning avbruten på grund av kriget. I en ABC-artikel rapporteras att ”minst 70 procent av alla skolor i Gaza – 399 skolbyggnader – har skadats eller förstörts sedan den 7 oktober”.

Det finns totalt 567 skolbyggnader i Gaza. ABC News samlade satellitbilder, videor och foton, tagna av både IDF och Hamas, och kom till slutsatsen att ”212 skolor är antingen delvis eller helt förstörda och ytterligare 187 visar tecken på skador”. FN uppskattar dock att ”så mycket som 84 procent av skolorna – 477 byggnader – kommer att behöva repareras eller byggas upp på nytt”.

Rachael Cummins, chef för Rädda Barnen i Gaza, kommenterade: ”Barnen har inte kunnat få tillgång till formell utbildning, så de har missat ett helt års lärande. Men utöver det får man verkligen inte underskatta det de ser och det de lever igenom och konsekvenserna av det för deras mentala hälsa. En hel generation, en hel befolkning, faktiskt, av barn och deras föräldrar och vårdnadshavare, har fått en helt extraordinär påverkan på sin psykiska hälsa.”

Under dessa förhållanden har barnens psykologiska utveckling påverkats allvarligt. Många drabbas av ångestattacker och kan inte fokusera. Utöver död och förödelse runt omkring dem drabbas barnen också av sjukdomar, som en följd av att sjukvårdssystemet kollapsat, och undernäring.

Det är inte bara skolorna som har blivit så gott som förstörda. Även universiteten har drabbats. Gazas nästan 90 000 universitetsstuderande har fått sina studier avbrutna. Islamic University of Gaza totalförstördes i en bombräd i oktober förra året. Al-Azhar-universitetet jämnades helt med marken. Israa University, University of Palestine, Gaza University, Al-Quds Open University, Al-Aqsa University och många fler har alla skadats allvarligt.

Enligt en rapport från BRICUP (British Committee for the Universities of Palestine) har ”alla Gazas 19 universitet fått allvarliga skador eller ligger i ruiner, och över 80 procent av universitetsbyggnaderna är förstörda”.

Över 100 palestinska akademiker och över 600 universitetsstudenter har dödats i Gaza sedan Israels krig startade, enligt siffror från det palestinska utbildningsministeriet. Närmare 9 000 skolelever har dödats, liksom 400 lärare.

Effekterna av allt detta kommer att bli långvariga och det kommer att ta många år att återuppbygga det som förstörts.

Verkligt antal dödsfall på grund av krig

En rapport från Läkare utan gränser den 29 maj 2024 konstaterar följande:

”Under de senaste sju månaderna har sjukvårdssystemet i Gaza systematiskt nedmonterats. Enligt OCHA är 24 sjukhus i Gaza nu ur drift, medan 493 ur vårdpersonalen har dödats. Varje vårdcentral eller humanitärt leveranssystem har förstörts eller håller på att förstöras för att ersättas av mindre effektiva, improviserade alternativ. Det går inte att säga vad den indirekta mänskliga kostnaden i form av dödsfall och långvariga skador kommer att bli till följd av att hjälp och behandling har nekats.”

Sjukvården befinner sig i ett tillstånd av kollaps just när den behövs som mest. Några få exempel räcker för att belysa detta. Antalet barn under 5 år som behandlas för diarré har ökat 25 gånger om sedan 2022. I juni i år behandlades 8 000 barn under 5 år för undernäring. Det finns cirka 50 000 gravida kvinnor som löper mycket större risk att drabbas av komplikationer på grund av bristen på sjukhusvård. Dialyspatienter ser döden i vitögat. Till exempel behandlar Al-Shifa-sjukhuset för närvarande cirka 40 patienter med njursvikt, medan man före kriget behandlade 450 patienter.

Som framgår av den ovan citerade rapporten har omkring 500 vårdarbetare dödats. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är detta av totalt cirka 20 000. Som The New York Times har konstaterat:

”Det motsvarar i genomsnitt två dödade vårdarbetare varje dag, vilket innebär att en av 40 vårdarbetare, eller 2,5 procent av Gazas vårdpersonal, nu är död.”

Enligt en studie som publicerades i juli i The Lancet, en prestigefylld brittisk medicinsk tidskrift, innebär denna situation att det nuvarande kriget orsakar betydligt fler dödsfall än de som dödas i direkta bombningar. Vissa har kallat detta för ”tysta mord”.

Lancet-rapporten baserar sig på tidigare krigsscenarier som visar att antalet sådana dödsfall kan vara allt mellan tre och femton gånger så många som antalet människor som dödas i direkta dödsfall. Därför konstateras att ”det inte är orimligt att uppskatta att upp till 186 000 eller ännu fler dödsfall kan hänföras” till det pågående kriget.

Ytterligare cirka 10 000 personer klassas som saknade, fortfarande begravda under rasmassorna. En nyare artikel i The Guardian menar att antalet dödsfall kan vara mycket högre än även The Lancet uppskattade.

I artikeln står det: ”Upptäckten av polio i Gaza påminner oss om att det blir allt svårare att bedöma krigets verkliga kostnader. Vi har ingen uppfattning om hur utbredda sjukdomar och svält är – så kallade ‘indirekta dödsfall’ – och vi famlar i mörkret när det gäller det totala antalet dödsfall.”

Vidare förklaras att om dödsfallen fortsätter i den takt som The Lancet beräknar, det vill säga med cirka 23 000 dödsfall per månad, ”skulle ytterligare 149 500 dödsfall ha inträffat vid årets slut, cirka sex och en halv månad efter den första uppskattningen i mitten av juni. Med denna metod skulle det totala antalet dödsfall sedan konflikten inleddes uppskattas till cirka 335 500 totalt.”

Om dessa siffror bekräftas skulle det motsvara långt över 10 procent av Gazas befolkning. För att föra detta närmare hemmaplan skulle det motsvara att cirka 6–7 miljoner människor dödades i Storbritannien eller över 30 miljoner i USA. Detta är det överlägset högsta antalet dödade människor i den långa listan av konflikter mellan Israel och det palestinska folket.

I Gamla testamentet, Femte Mosebok 19:21, läser vi att de forntida judarnas Gud föreskrev att straffet för brott skulle vara ”liv för liv, öga för öga, tand för tand…”. Innebörden av detta var att straffet för en skada skulle stå i proportion till brottet.

Dagens sionister går dock långt utöver vad deras egen Gud har föreskrivit. Om vi tar antalet döda under attacken den 7 oktober i södra Israel och räknar ut dem som en andel av det antal som kan ha dött i Gaza enligt The Guardians uppskattning, får vi siffran 250 till ett. Men detta borde inte förvåna någon med ett minimum av kunskap om konfliktens historia. Mellan 2008 och 2020 ser vi liknande siffror, med 5 590 dödade palestinier mot 251 israeler, en proportion på 22 till 1. Och detta var långt före Hamasattacken den 7 oktober förra året.

Sionisterna rättfärdigar det gångna årets slakt genom att ständigt hänvisa till den attacken. Frågan måste ställas: vad rättfärdigade då alla de tidigare bombkampanjer och mord som utförts av den israeliska militären?

Att göra ont värre: utbyggnaden av bosättningarna

Vad man måste komma ihåg här är att den drabbade parten historiskt sett är palestinierna. Det var de som drabbades av det historiska brottet Nakba, då över 700 000 palestinier med våld fördrevs från sitt hemland 1948 och ett stort antal dödades under processen. Detta brott innebar att ett helt folk berövades sitt hemland.

Sionisterna har alltid sett krig som ett tillfälle att fördriva fler palestinier från sitt hemland och att skicka in bosättare. Vi såg detta i stor skala på Västbanken när ytterligare 400 000 fördrevs efter sexdagarskriget 1967.

Enligt Foundation for Middle East Peace fanns det 10 608 judiska bosättare år 1972 i de områden som ockuperades av Israel 1967: Västbanken, Gazaremsan, östra Jerusalem och Golanhöjderna. År 2005 hade denna siffra vuxit till nästan en halv miljon, och i dag har de blivit över 700 000, och de högerextrema sionisterna vill få upp siffran till en miljon, och till och med två miljoner.

Detta är etnisk fördrivning i stor skala. De officiella mainstream-medierna försöker tona ned Nakba, och även när de erkänner det, insisterar de på att det var för länge sedan och att vi nu måste koncentrera oss på nuet och framtiden. Detta är ett bekvämt sätt att bortse från det faktum att stölden av palestinsk mark fortsätter när jag skriver dessa ord.

Sedan den 7 oktober 2023 har den israeliska regeringen påskyndat expansionen av bosättningarna och godkände redan i juli 5 295 nya bostäder i de befintliga bosättningarna, liksom fem nya bosättningar. Den högerextrema finansministern Smotrich har också beviljat offentlig finansiering till 70 utposter – formellt olagliga även enligt israelisk lag – och försett dem med vatten, el och vägar. Utposterna försvaras av IDF och blir så småningom bosättningar.

Och medan allt detta pågått har omkring 1 000 palestinier fördrivits från sin mark i 18 samhällen på Västbanken. Det är värt att ägna några ord åt hur detta går till. En utpost upprättas och sedan trakasserar dess medlemmar systematiskt de lokala palestinierna. De hotar dem fysiskt, de hindrar dem från att bruka sin mark, de stänger av vatten och el, så att det blir omöjligt för dem att stanna kvar.

Efter allt detta blir marken obrukbar och kan klassas som övergiven. Nästa steg är att marken klassas som statlig mark och hamnar under Israels direkta kontroll. Därefter kan den överlämnas till bosättarna. Det är en uppenbar stöld av mark, knappt täckt av den israeliska laglighetens fikonlöv.

Under det senaste året har allt detta trappats upp, och ändå får det inga rubriker i de vanliga medierna. Anledningen är att samtliga regeringar i väst stöder Israel trots att landet fortsätter med den olagliga exproprieringen av palestinsk mark. De uppmanar Hizbollah att följa FN:s resolutioner, men ignorerar det faktum att Israel systematiskt har ignorerat FN:s resolutioner om dem själva.

Före 2005 fanns det 21 israeliska bosättningar på Gazaremsan med omkring 9 000 judiska bosättare. Som en del av Osloavtalet, som ledde till att den palestinska myndigheten inrättades, slöts ett avtal om att alla judiska bosättningar skulle dras tillbaka från Gaza 2005. De flesta lämnade området när de fick order om det, medan vissa gjorde motstånd och IDF tvingades flytta dem med våld.

Nu talar sionisterna om att återgå till sin gamla plan för att kolonisera Gazaremsan. Återigen är krig det medel som kan användas för att uppnå detta. En artikel i The Guardian beskriver de planer som Netanyahu-regeringen har för att avlägsna civilbefolkningen från norra Gaza. Tanken är att tvinga ut alla civila och sedan förklara att alla som är kvar är militanta Hamasmedlemmar och därför kan skjutas direkt.

Likuds parlamentsledamot Avichai Boaron ska ha sagt att planen ”för närvarande utvärderas av regeringen”. Tydligen tycker Netanyahu att planen är ”rimlig”. Anledningen till detta är att IDF, trots alla bombningar, trots all död och förstörelse, har misslyckats med att eliminera Hamas. Så nu tittar de på den här desperata planen. Den skulle gå ut på att förklara området som ”militärt territorium”, så att inga förnödenheter skulle släppas in, vilket skulle tvinga bort de 300 000 till 500 000 palestinier som fortfarande befinner sig i norr.

Redan i december började det dyka upp uppgifter om att de bosättare som flyttades från Gaza 2005 skulle återvända till Gazaremsan. Ett exempel är en artikel i Al Monitor, där Hannah Picard, en fransk-israelisk kvinna som bott 16 år i Gazaremsan, säger att ”det är uppenbart att vi kommer att återvända”. Planen att rensa norra delen av Gaza från civila skulle underlätta detta återvändande.

Faktum är att det bland sionisterna talas mycket om behovet av att återuppta bosättningsprogrammet i Gaza. I juni i år meddelade två högerextrema ledamöter av Knesset att de skulle bilda en ”Knesset Caucus for the Renewal of Settlement in the Gaza Strip”. De ska ha sagt att ”endast genom en tät närvaro av judiska bosättningar i hela Gaza kommer det att vara möjligt att förhindra fortsatta terroristhot och avskräcka fienden”.

För att detta ska fungera måste dock de nya bosättningarna vara tungt beväpnade och backas upp av IDF. De skulle i själva verket bli fångvaktare i vad som ofta kallas ”världens största utomhusfängelse”. Detta är dock mycket lättare sagt än gjort. De kan gå vidare med denna plan, men den kommer att bli en källa till enorm förbittring bland en ny generation palestinier som har tvingats genomlida de mardrömmar som redan har beskrivits i denna artikel, och som kommer att söka efter ett sätt att få tillbaka sina stulna landområden.

Bekämpa alla krigshetsare

Mainstream-medierna – det vill säga de medier som tillhör rika kapitalister och vars uppgift är att försvara den härskande klassens intressen – ignorerar historien och fortsätter att pumpa ut mantrat att ”Israel har rätt att försvara sig”. Hur kan någon vid sina sinnens fulla bruk hävda att det som beskrivs ovan är ”självförsvar”? Nej, det är en del av sionisternas decennielånga plan att ta över hela det som en gång var Palestina. Det är uppenbart att sionisterna såg Hamas attack den 7 oktober förra året som en lämplig ursäkt för att ytterligare öka trycket på det palestinska folket.

När politiska ledare som Biden, Starmer, Macron och Scholz, tillsammans med alla de andra kriminella krigshetsarna – som sitter bekvämt i sina regeringsbyggnader, bor i sina lyxiga residens och tjänar massor av pengar på att tjäna den rika och mäktiga kapitalistklassens intressen – håller tal om ”Israels rätt att försvara sig”, ska ni komma ihåg vad som har beskrivits ovan.

Vad de egentligen säger är att den sionistiska härskande klassen i Israel har rätt att döda tiotusentals palestinier, att döda deras kvinnor och barn, att förstöra deras hus, skolor och sjukhus och att hota hela regionen med krig. Det är vad vi har ett år efter den 7 oktober. Det är vad alla ledare i väst stödjer.

Det ironiska i allt detta är att sionisterna, ett år senare, i stället för att garantera säkerheten för de människor som bor i Israel – som skulle bli en säker tillflyktsort för judarna – har gjort Israel till en mycket farligare plats att leva på, i själva verket den farligaste platsen på jorden för judar. De har nu drivit hela regionen till randen av ett regionalt krig, vilket skapar en situation där många fler liv kan gå förlorade på båda sidor.

Varför händer allt detta? Det beror på att sionisterna systematiskt har blockerat alla försök att gå i riktning mot att ge palestinierna en egen stat – och de kommer att fortsätta att göra det. Allt som Netanyahu har gjort har varit i denna riktning. De vägrar inte bara att ge palestinierna en egen stat, utan de arbetar obevekligt för att pressa in dem i allt mindre enklaver, för att ta mer av deras mark och för att öka antalet bosättare.

På denna väg kan det inte bli någon fred. Så länge den sionistiska härskande klassen i Israel sitter kvar vid makten, med sin tungt beväpnade stat, uppbackad av världens mäktigaste imperialistiska land, Förenta staterna, kommer det inte att ske några framsteg mot att ge palestinierna fullständiga rättigheter.

Den sionistiska härskande klassen måste störtas, liksom alla despotiska borgerliga regimer i hela regionen, från Saudiarabien till Jordanien och Egypten, och så vidare. Och i de avancerade kapitalistiska länderna måste vi organisera oss och bekämpa våra egna imperialistiska regeringar, samma regeringar som stödjer den mardröm som släppts lös mot det palestinska folket.