Den grekiska krisen närmar sig en upplösning. Folkomröstningen utgör en vändpunkt för arbetarklassen i Grekland och i hela Europa. I januari röstade grekerna fram en regering som lovade att sätta stopp för den svältpobrtik som har ruinerat landet. Syrizas seger gav hopp till många européer. Men precis på grund av detta, så beslutade de pobrtiska ledarna i Bryssel och Berbrn sig för att krossa den nya regeringen, att förnedra den, sabotera den och slutbrgen omkullkasta den.

Den arbetarklassbaserade segern för ett NEJ i den grekiska folkomröstningen, med mer än 60 % är en revolutionär händelse. Folket har gett ett mandat för ett revolutionärt motstånd och mot memorandumöverenskommelserna [det vill säga nedskärningarna]. Det är dags att nationalisera bankerna, avskriva skulden och störta memorandumet och den barbariska kapitalism som fött fram dem.

Att bankerna stängts under en vecka och att man infört en begränsning på kontantuttag markerar en skarp eskalering i terrorkrigföringen bedriven av den ”svarta fronten” av trojkan och din kapitalistiska oligarkin mot folket, i syfte att demoralisera och uttömma dess styrka innan folkomröstningen.

Varoufakis, den grekiska finansministern, utger sig själv för att vara marxist – om än en "ombytlig" (på engelska: erratic) sådan – och beskrivs till och med som en sådan i borgerlig media. Vi vill hävda att han är en klassisk reformist som tror att man kan hitta en lösning på den nuvarande krisen inom det kapitalistiska systemet, vilket är något som Marx aldrig stod för.

Trots alla keynesianska experiment och den monetära stimulansen har Kina misslyckats med att undkomma den globala ekonomiska krisen. Under 2014 sjönk den ekonomiska tillväxten till 7,4 procent, vilket är den svagaste på 24 år. För första gången på 16 år låg tillväxten under regeringens årliga mål på 7,5 procent.

Vänsterpartiet har nyligen anklagats för att ha samarbetat med och donerat pengar till pro-ryska separatister. Detta är bara det senaste steget i en lögnaktig kampanj om Ukraina som bedrivits dagligen i svensk media. Ryssland utmålas som det land som startat inbördeskriget, regeringen i Kiev framställs som ett oskyldigt offer och USA och EU som landets godhjärtade försvarare. Vänsterpartiet måste stå fast i sitt försvar av vänstern i Ukraina och bemöta denna smutsiga propaganda.

Publiceringen på engelska av den kubanske författaren Leonardo Paduras Mannen som älskade hundar är en stor litterär och politisk händelse. Jag läste denna anmärknings­värda roman när den kom ut på spanska och den gjorde ett djupt intryck på mig. Jag hade tänkt skriva en recension då, men hindrades genom en kombination av omstän­digheter. Med största nöje ska jag nu rätta till denna undlåtenhet.

"Du måste härska och vinna, eller tjäna och förlora, lida eller triumfera, vara hammaren eller städet." (Goethe)

Den 28 januari gick en och en halv miljon arbetare ut i den största strejken i Norges historia. Fackföreningarna tog strid mot högerregeringens försök att reformera och bryta upp arbetsmarknadslagstiftningen.

Vad skulle Syrizas ledarskap ha kunnat göra för att åstadkomma en vänsterregering som inte måste luta sig mot ett högerparti? Läs den Kommunistiska tendensen i Syrizas uttalande om vad som kan göras för att åstadkomma en oberoende vänsterregering.

De grundläggande orsakerna till krisen i Ukraina står att finna i de förödande effekter som kapitalismens återinförande fick. Den planerade ekonomins tillintetgörande var ett väldigt bakslag, inte bara ur ekonomisk, utan också ur social synpunkt.

Två decennier har gått sedan Francis Fukuyama publicerade en bok med titeln The End of History and the Last Man, där han proklamerar marknadsekonomins och den borgerliga demokratins slutgiltiga triumf. Denna idé tycktes bekräftas av nästan 20 år av kraftigt växande marknader och en nästan oavbruten ekonomisk tillväxt. Politiker, centralbanker och Wall Street-chefer var övertygade om att de äntligen hade tämjt de ekonomiska konjunkturcyklerna.

För nittio år sedan, den 21 januari 1924, dog Vladimir Lenin, den stora marxisten och ledaren för den ryska revolutionen, av komplikationer till följd av ett tidigare mordförsök. Ända sedan dess har det pågått en ihållande kampanj för att smutskasta hans namn och förvränga hans idéer, från såväl det borgerliga samhällets historiker och försvarare som olika reformister, liberaler och diverse anarkister. De försöker misskreditera Lenin, marxismen och den ryska revolutionen till förmån för bankirernas och kapitalisternas "demokratiska" styre.

"Vad menade Marx med de kapitalistiska motsättningarna?" undrar Samuel Brittan, en högerekonom som skriver i Financial Times. "I grund och botten att systemet producerade en ständigt ökande mängd varor och tjänster, som en utarmad och proletariserad befolkning inte hade råd att köpa. För 20 år sedan, efter Sovjetsystemets sönderfall, skulle detta ha verkat föråldrat. Men man bör ta ännu en titt på det, med tanke på den ökande koncentrationen av rikedomar och inkomster."¹

Den 9 juli 2013 var det hundra år sedan Ted Grant föddes. Ted Grant grundade den Internationella Marxistiska Tendensen (IMT) och spelade under hela sitt liv en viktig roll i byggandet av marxismens styrkor. Rob Sewell, redaktör för den brittiska marxistiska tidningen Socialist Appeal, skriver i denna artikel om Ted Grants livsgärning och hans betydelse för dagens marxister.