Tesla, världens största elbilsföretag som ägs av världens rikaste man, Elon Musk, har ända sedan de etablerade sig i Sverige vägrat att teckna kollektivavtal. Sedan 27 oktober har cirka 130 arbetare på 7 verkstäder tagits ut i strejk, IF Metalls första på 13 år. Tesla har svarat med att hota arbetarna med allt från indragna bonusar, försäkringar och semestrar till sparken för de som strejkar.

[Source]

Lägre löner än branschsnittet, extrem tidspress på grund av snäva produktionsmål och obetald övertid är bara några av de problem som råder på Teslas fabriker. I USA är företaget känt för sin ”union busting” och nu importeras samma metoder till Sverige. Utöver hot om repressalier hade företaget kartlagt fackmedlemskap innan strejken och när strejken väl bröt ut så hyrde de in strejkbrytare.

IF Metall har inte lyckats få ut alla arbetare i strejk. Fackets avtalssekreterare sade till Dagens Arbete att ”vi har ställen där ingen jobbar, och vi har ställen där folk jobbar. Att det är partiell strejk.” 

Det verkar inte heller finnas någon tydlig plan för att få ut fler. ”Vi ser att våra medlemsantal ökar, men samtidigt är många rätt så skraja på grund av hoten om indragna förmåner. Vi ser också att många som jobbar där är ganska unga. De är kanske inte vana vid sådant här, det är tufft.”

Med en sådan fatalistisk attityd kan man aldrig segra. När människors livsuppehälle står på spel, krävs det inspiration, beslutsamhet och noggranna förberedelser. Detta har man inte lyckats med. Arbetarna verkar ha varit oförberedda, för vissa kom varslet till och med som en ”chock”.

Vissa har framhävt Tesla som ett externt hot mot den ”svenska modellen”, som att Teslas vägran att teckna kollektivavtal skulle vara en import från USA. Så är inte riktigt fallet. Även svenska Klarna, numera en av Sveriges största banker, vägrade länge att teckna kollektivavtal med sina anställda, tills Finansförbundet varslade om strejk. 

Den svenska modellen har byggt på att kapitalisterna varit beredda att köpa till sig klassfred, men de är allt mindre villiga att betala. Lönesänkningar, förvärrade arbetsvillkor, nedskärningar i välfärden, och en alltmer utbredd fattigdom – det är redan verkligheten för Sveriges arbetare. 

Kapitalismen är i kris och kapitalisterna tycker sig inte längre ha råd med alla de förbättringar som arbetarna kämpade sig till en gång i tiden, därför gör de nu allt de kan för att dra in dem. Att nyrika och särskilt arroganta kapitalister som Musk går i bräschen för detta är knappast förvånande. Ju bättre de lyckas, desto snabbare kommer andra att följa. 

Problemet är att facken har vant sig vid att vara medlare mellan chefen och arbetarna snarare än att vara arbetarnas ombud, de har gjort en dygd av att söka kompromiss mellan klasserna snarare än att vara en orubblig röst för arbetarnas intressen. Det syntes inte minst när LO kampanjade för reallönesänkningar i årets avtalsrörelse. 

Det som krävs nu är inte halvhjärtade och halvförberedda aktioner – det krävs bred, snabb och effektiv mobilisering över alla fackförbund mot attackerna. Nu har Fastighets, Elektrikerna, Transportarbetarförbundet och Hamnarbetarförbundet varslat om sympatiåtgärder. Både Transportarbetarförbundet och Hamnarbetarförbundet har varslat om blockad mot hantering av Teslas bilar i Sveriges samtliga hamnar. Detta är rätt väg att gå. Det måste vara slut på förhandlingar bakom lykta dörrar, förtjänstfull vakan över företagens profiter och usla kompromisser. Det som krävs är att mobilisera till klasskrig.