Swedish

Det chockartade resultatet i det amerikanska presidentvalet är ännu ett exempel på de plötsliga och tvära kast som kännetecknar dagens situation. In i det sista ansträngde sig experterna i medierna till det yttersta för att bevisa att opinionsmätningarna pekade mot en Harris-seger, om än med knapp marginal.

Israels ordkrig mot FN har eskalerat till avsiktliga attacker från IDF mot FN:s fredsbevarande styrkor i Libanon. Dessa provokationer avslöjar FN:s pinsamma maktlöshet och hur Israel helt ostraffat kan driva på för ett nytt regionalt krig.

Ett år efter Hamas attack mot södra Israel den 7 oktober, har det efterföljande kriget lett till en humanitär katastrof utan motstycke för palestinierna i Gazaremsan. Nu står Libanon inför ett liknande scenario. Netanyahu varnade Hizbollah för att Israel skulle kunna ”förvandla Beirut och södra Libanon… till Gaza”.

Det drar ihop sig till storm i Mellanöstern i takt med att Israel, uppbackat av imperialistmakterna i väst, driver regionen allt närmare ett förödande fullskaligt regionalt krig. Detta understryker än en gång det val som mänskligheten står inför: antingen socialism eller barbari.

Tidigt på morgonen den 1 oktober korsade den israeliska armén gränsen till Libanon och inledde en markinvasion, efter två veckor av kraftiga flygbombningar. Detta är ett rakt igenom reaktionärt krig, uppbackat och finansierat av imperialismen i USA och väst, som hotar att dra in hela Mellanöstern i ett öppet krig som kan pågå i flera år och medföra ett fasansfullt lidande.

Efter omfattande luftangrepp mot Dahiyeh-distriktet i Beirut lyckades den israeliska militären mörda Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah och andra höga befälhavare inom organisationen. Det verkar som om chefen för Hizbollahs södra front, Ali Karaki, också dödades i attacken. Netanyahu beordrade attacken personligen och det är uppenbart att han provocerar både Hizbollah och dess främsta uppbackare Iran att gå ut i ett fullskaligt krig med Israel. Denna fara är nu närmare än någonsin.

Luftangrepp träffade mer än 1600 mål i Libanon under måndagen den 23 september, den första dagen av Israels bombkampanj. Omkring 500 människor dödades och över 1600 skadades, medan ytterligare tiotusentals flydde från de södra delarna av landet. Israels odeklarerade krig mot Hizbollah har inletts.

Låt oss kalla saker vid sitt rätta namn. Detonationerna av kommunikationsutrustningen i Libanon är en terroristattack som begåtts av Israel, i strid med Libanons nationella suveränitet, mot ett parti som ingår i landets regeringskoalition, som har drabbat tusentals (däribland civila medlemmar av Hizbollah och deras släktingar, vänner, kollegor, förbipasserande med flera) och syftar till att orsaka en upptrappning som leder till ett regionalt storkrig.

“När ledarna talar om fred, vet vanligt folk att det blir krig.” (Berthold Brecht)

De revolutionära massorna har fällt Hasina-regimen och därmed fått ett slut på 15 år av brutalt styre! När vi skriver detta har miljontals människor intagit Dhaka, och miljontals till förväntas tillkomma under dagen. Massorna har beslagtagit Ganabhaban (premiärministerns hem). Klockan 14:25 (lokal tid) flögs Sheikh Hasina och hennes syster till flygbasen i Kurmitola och kommer att fly landet därifrån. Men det smids konspirationer inom armén för att stjäla folkets seger. Massorna måste nu vara mer vaksamma än någonsin! Vi säger: all makt åt arbetar- och studentkommittéerna!

Revolutionära kommunistiska internationalen hyllar Bangladeshs studenters inspirerande mod. Deras rörelse, som började som en protest mot ett ruttet kvotsystem, har eskalerat till att kräva ett omkullkastande av den mordiska Hasina-regimen. Våra kamrater i över 40 länder runt om i världen står i full solidaritet med er. Bangladeshs studenters rättmätiga sak är hela världens arbetares och ungdomars sak! Världen måste få veta vad som verkligen händer i Bangladesh.

Kapitalismen är ett ruttet system som för länge sedan har spelat ut sin roll. I epoken av sitt senila förfall skapar den krig, rasism, fattigdom och svält. Imperialismen, kapitalismens högsta stadium, karaktäriseras av en strid mellan olika gäng kapitalistiska parasiter för sin del av bytet. När bytet krymper under kapitalismens kris trappas deras strid upp och vi ser en förnyad strävan mot militarism och krig.

I början av juli bröt en David-mot-Goliat-kamp ut på Samsung, det största konglomeratet i Sydkorea, där arbetarna inledde den första obegränsade strejken i företagets historia.

“När vi inledde den internationella revolutionen gjorde vi det inte för att vi var övertygade om att vi kunde förekomma dess utveckling, utan för att ett antal omständigheter tvingade oss att inleda den. Vi tänkte: antingen kommer den internationella revolutionen till vår hjälp, och i så fall är vår seger helt säkerställd, eller så gör vi vårt blygsamma revolutionära arbete i övertygelsen om att vi även i händelse av nederlag kommer att ha tjänat revolutionens sak och att vår erfarenhet kommer att gagna andra revolutioner.”

Kommunister framställs ofta av den härskande klassen som våldsamma individer som inte kommer att stanna förrän samhället drunknar i sitt eget blod. Därför blev vi inte förvånade när Danmarks största digitala mediebolag, BT, i en intervju med en ledande kamrat från vår danska sektion angående deras historiska beslut att grunda ett revolutionärt kommunistiskt parti, försökte få kamraten att erkänna att de förespråkar våld.