Lenins testamente

I dag är det exakt 97 år sedan Lenin dog, det uppmärksammar vi med att publicera hans sista testamente. Kampen mot den sovjetiska byråkratin och Stalin började nämligen inte med Trotskij. Lenin själv såg riskerna med den framväxande byråkratin och tog upp kampen mot Stalin under sina sista år vid livet. I hans testamente så kräver han att Stalin ska avsättas som generalsekreterare och framhåller Trotskij som den mest talangfulla medlemmen i centralkommittén. Detta brev hemlighölls från partiet i årtionden.

[Source]

Redaktionell anmärkning

Det dokument som senare blev känt som Lenins testamente var, som Trotskij skriver i sin biografi Stalin, ”Lenins sista råd om hur man ska organisera partiets ledning”. Ett år innan sin död såg Lenin, med sin ofelbara politiska insikt, i Stalins politik vad han själv kallade för ”byråkratisering inte bara i de sovjetiska institutionerna utan också i partiet”. Det var med udden riktad mot denna fara som han dikterade ett hemligt brev där han gav sin bedömning av ledarna i centralkommittén och tio dagar senare gjorde ett tillägg där han föreslog att Stalin skulle avlägsnas från sin post som partiets generalsekreterare. En detaljerad redogörelse för detta går att läsa i Trotskijs artikel ”Om Lenins testamente” – som skrevs tio år senare i Turkiet dit Trotskij drivits i exil av Stalin.

Detta testamentes äkthet går inte att ifrågasätta. Efter Lenins död blev dokumentet känt för så många partiledare att det – även om det naturligtvis undertrycktes – hade varit omöjligt att förneka dess existens. Så sent som 1927 accepterade Stalin själv i International Press Correspondence (17 november 1927), öppet brevets äkthet och skrev:

”Det sägs att kamrat Lenin i detta ’testamente’ föreslog kongressen, att den mot bakgrund av Stalins ’grovhet’ skulle överväga frågan att placera en annan kamrat som generalsekreterare i Stalins ställe. Det är helt sant.”

Det tog emellertid inte lång tid innan stalinisterna, trots att de stod inför oemotsägbara bevis och sina egna erkännanden, började förneka att dokumentet över huvud taget existerade. De hade naturligtvis redan utraderat varje hänvisning till det från deras officiella litteratur. Men deras repressions- och förfalskningsapparat har inte lyckats begrava detta sista råd från Lenin till partiet.

Lenins sista brev

Med centralkommitténs stabilitet, som jag ovan talade om, menar jag åtgärder för att motverka en sprängning, försåvitt sådana åtgärder överhuvud taget kan vidtas. Ty det är klart att vitgardisten i Russkaja Mysl (det var visst S Oldenburg) hade rätt, när han i vitgardisternas spel mot Sovjetryssland för det första satsade på en sprängning av vårt parti och när han för en sådan sprängning för det andra satsade på högst allvarliga meningsskiljaktigheter inom partiet.

Vårt parti stöder sig på två klasser, och därför skulle dess stabilitet rubbas och dess sammanbrott vara oundvikligt om dessa klasser inte kunde komma överens. I så fall vore det gagnlöst att vidta några åtgärder eller alls resonera om vår centralkommittés stabilitet. I så fall skulle inga åtgärder överhuvudtaget kunna förebygga en sprängning. Men jag hoppas att detta är något som tillhör en så avlägsen framtid och är så otroligt att man inte behöver ta upp det.

Vad jag syftar på är en stabilitet som skulle bli en garanti mot en sprängning inom den närmaste framtiden, och jag vill här lägga fram en rad synpunkter vad beträffar rent personliga egenskaper.

Ur denna synvinkel tror jag att frågan om stabiliteten framför allt rör sig om sådana centralkommittémedlemmar som Stalin och Trotskij. Det är förhållandet mellan dem som enligt min mening till största delen ligger bakom faran för en sprängning, som skulle kunna undvikas och till vars undvikande enligt min åsikt bl a en utökning av centralkommitténs medlemsantal till 50 eller 100 skulle bidra.

Efter att ha blivit generalsekreterare har kamrat Stalin i sin hand koncentrerat en gränslös makt, och jag är inte säker på att han alltid kommer att kunna bruka denna makt tillräckligt varsamt. Å andra sidan utmärker sig kamrat Trotskij, såsom redan hans kamp mot centralkommittén i frågan om folkkommissariatet för järnvägsväsendet visade, inte endast för enastående begåvning. Personligen är han måhända den talangfullaste medlemmen i den nuvarande centralkommittén, men han är också behäftad med alltför stor självsäkerhet och lägger alltför stor vikt vid den rent administrativa sidan av saken.

Dessa två karaktärsdrag hos två framstående ledare i den nuvarande centralkommittén kan oavsiktligt leda till sprängning, och om partiet inte vidtar motåtgärder kan en sprängning inträffa helt plötsligt.

Jag skall inte vidare karakterisera de andra medlemmarna i centralkommittén efter deras personliga egenskaper. Jag vill bara påminna om att oktoberepisoden med Zinovjev och Kamenev givetvis inte var någon tillfällighet, men att den lika litet kan läggas dem personligen till last som Trotskij hans ickebolsjevism.

Beträffande de unga medlemmarna i centralkommittén vill jag säga några ord om Bucharin och Pjatakov. De är enligt min mening de mest framstående krafterna (bland de allra yngsta), och i fråga om dem bör man beakta följande: Bucharin är inte bara en av partiets mest värdefulla och betydande teoretiker, utan anses också med rätta som hela partiets favorit, men hans teoretiska uppfattningar kan endast med mycket stor tvekan betecknas som fullt marxistiska, eftersom det hos honom finns ett visst skolastiskt drag (han har aldrig studerat och, tror jag, aldrig helt förstått dialektiken).

Vidare Pjatakov - förvisso en man med enastående viljestyrka och enastående förmåga, men han är alltför fängslad av administrering och sakens administrativa sida för att man skall kunna förlita sig på honom i en allvarlig politisk fråga.

Båda dessa anmärkningar gör jag naturligtvis endast för den nuvarande tidpunkten och försåvitt dessa två framstående och hängivna funktionärer inte finner tillfälle att utöka sitt vetande och övervinna sin ensidighet.

Lenin

Den 25 december 1922

Upptecknat av M V

Tillägg

Stalin är alltför grov, och denna brist, som är fullt tolerabel i vår mitt och i relationerna mellan oss kommunister, kan inte tolereras hos en generalsekreterare. Därför föreslår jag kamraterna att överväga ett sätt att förflytta Stalin från denna post och till den utse en annan person, som är överlägsen kamrat Stalin bara i ett avseende, nämligen att han är tolerantare, lojalare, hövligare och mer uppmärksam mot kamraterna, mindre nyckfull osv. Denna omständighet kan förefalla att vara en oväsentlig småsak. Men med tanke på att förebygga en sprängning och med hänsyn till vad jag tidigare skrev om förhållandet mellan Stalin och Trotskij så tror jag att det inte är någon småsak eller att det är ’en sådan småsak som kan få avgörande betydelse.

Lenin

Upptecknat av L F

Den 4 januari 1923