Kapitalismen är ett ruttet system som för länge sedan har spelat ut sin roll. I epoken av sitt senila förfall skapar den krig, rasism, fattigdom och svält. Imperialismen, kapitalismens högsta stadium, karaktäriseras av en strid mellan olika gäng kapitalistiska parasiter för sin del av bytet. När bytet krymper under kapitalismens kris trappas deras strid upp och vi ser en förnyad strävan mot militarism och krig.
Kriget mot Gaza har gett oss den tydligaste uppvisningen i kapitalismens grymhet. De västerländska imperialisterna har gett sitt helhjärtade, entusiastiska stöd – och sin materiella hjälp – till att Israels krigsmaskin ska begå folkmord på 40 000 försvarslösa män, kvinnor och barn. Med detta har de också avslöjat hyckleriet i deras prat om “västerländska värderingar”, den “regelbaserade världsordningen” och mänskliga rättigheter.
Alla deras predikningar och krokodiltårar om ryska krigsbrott i Ukraina har avslöjats som hyckleri. Det är inte för ukrainsk frihet eller självständighet, utan för att försvaga Ryssland som rivaliserande makt, som det ukrainska folket har kastats som kanonmat in i ytterligare en imperialistisk slakt.
Dessa krig, i Gaza och Ukraina, är bara två exempel på barbariet som kapitalismen piskar upp runtom i världen. Gaza, Ukraina, Kongo, Sudan, stigande spänningar över Taiwansundet, krig och inbördeskrig i över 30 länder globalt: det här är bilden av framtiden som kapitalismen har att erbjuda mänskligheten.
Medan kapitalismen genomgår sina dödsryck sprider sig reaktionära och imperialistiska krig över hela världen. Miljontals vanliga fattiga arbetare är de som får betala för det: med dödsfall, skador och sjukdom; att tvinga 117 miljoner människor på flykt (och siffran stiger); med förstörelsen av liv och höjda priser. Allt detta för profiter till en handfull ovalda miljardärsparasiter som inte kan ställas till svars.
Men det finns en annan sida av den här processen. Miljoner, till och med hundratals miljoner, radikaliseras. De letar efter en kämpande ledning mot militarism, mot krig och mot imperialism. Den explosiva encampment-rörelsen och de miljontals människor som protesterar mot Gazakriget, har bevisat det.
Det behövs en bred internationell kampanj med ett tydligt program för att kämpa mot militarism och imperialism. Därför lägger Revolutionära kommunistiska internationalen fram följande program som en startpunkt för en sådan kampanj, och vi uppmanar varenda individ och organisation som seriöst motsätter sig imperialistiska krig att kontakta oss, ställa sig bakom kampanjen och gå med oss i denna uppgift.
Vi siktar på att nå in på varje campus, skola, arbetarorganisation, fackförening och arbetsplats, att ge ett tydligt uttryck till den stigande ilskan i samhället och rikta den mot de som är skyldiga för barbariet som växer runt oss: våra imperialistiska härskare.
Upprusta välfärden – inte militären!
När kapitalismen krisar, när marknader krymper och investeringsmöjligheter går upp i rök, når imperialistmakternas kamp en ännu högre nivå. Runtom i världen vässar de sina knivar för att skydda och utvidga sina marknader, inflytelsesfärer och investeringsområden.
Den härskande klassens skri hörs överallt: vapen före välfärd! Bara under 2023 steg försvarsutgifterna till rekordhöga 2200 miljarder dollar per år. Det är alltså 306 dollar för varje man, kvinna och barn på jorden som spenderas på förstörelse årligen.
De har en slående frikostighet för den militära sektorn. De kan ta fram miljarder i militärt stöd för Israels krigsmaskin och för människoslakten i Ukraina. Men ändå har vi fått höra i decennier att ladorna är tomma, att det inte finns några pengar kvar, att vi har levt över våra tillgångar och därför måste acceptera attacker mot skolan, sjukvården och andra delar av den offentliga sektorn. Samtidigt som de förbereder fler nedskärningar i välfärden skänker de skyhöga belopp till militären.
Samma damer och herrar som påstår att inte en enda skola till får plats i budgeten, kastar enorma summor på att förstöra två miljoner Gazabors hem. De påstår att de inte har råd att finansiera utbildning, men de hittade pengar nog till att transformera samtliga tolv universitet i Gaza till stenhögar under krigets hundra första dagar.
Europas militära utgifter steg med 16 procent under 2023 jämfört med föregående år. Snart efter Ukrainakrigets utbrott 2022 tillkännagav den tyska rikskanslern Olaf Scholz en ny pott på 100 miljarder euro som skulle gå till Tysklands återupprustning, utöver ökningen på 55 procent sedan 2014.
Dessa pengar måste komma någonstans ifrån, och i år ska 30,6 miljarder euro skäras från offentliga utgifter, vilket påverkar sjukvården, barnomsorgen och kollektivtrafiken. Det är bara början.
I Storbritannien steg försvarsutgifterna med 7,9 procent bara under förra året. Jämför det med en nedskärning med 1,2 procent inom sjukvården som planeras ske under 2024 – den största reella nedskärningen i den brittiska sjukvården sedan 1970-talet. Den nya premiärministern Kier Starmer, från ’arbetarpartiet’ Labour, insisterade på att han inte kunde lova några pengar till den sönderfallande vården eller hungriga barn men utlovade omedelbart miljarder i vapen till Ukraina.
Läget är likadant i andra imperialistiska länder. I Japan växte militärbudgeten med 11 procent på ett år; i Sverige med 12 procent. Det är samma bild nästan överallt.
På årets Nato-toppmöte, som markerade 75-årsjubileet, stoltserade generalsekreterare Stoltenberg med att 23 av de 31 medlemsstaterna spenderar mer än 2 procent av BNP på försvaret, en ökning med 20 länder på tio år. Men det var tydligen inte bra nog.
Imperialisterna har gjort det tydligt att de knappt har börjat på sina militariseringsplaner. De förbereder inför en epok av krig och förstörelse – en epok som deras system drar oss allt djupare in i. En allt större del av mänskligt arbete kommer att gå till spillo i den fullständigt meningslösa vapenindustrin.
Snarare än att tillföra någonting till ekonomin är vapentillverkning avsedd just för att förstöra produktion. Tusentals miljarder spenderas på detta utan att någonting meningsfullt skapas över huvud taget, vilket oundvikligen kommer att spä på den inflation som miljontals människor redan drabbas av. Vi kommer därmed att tvingas betala för återupprustning ännu en gång – och inte bara genom mindre anslag för utbildning och sjukvård, utan också med högre priser.
Tänk dig vad man skulle kunna göra med dessa 2200 miljarder dollar per år. Bara den siffran skulle täcka ungefär två tredjedelar av investeringen på uppskattningsvis 3500 miljarder per år som krävs för att bekämpa klimatförändringen. Eller så kunde alla få en bra utbildning helt gratis. Hur många läkare och sjuksköterskor man kunde träna till återupplivade vårdsystem som håller på att förfalla i nuläget? Bara 40 miljarder dollar varje år (mindre än två procent av hela världens militärbudget) skulle vara nog för att mätta alla 850 miljoner hungriga människor i världen.
En efter en skulle vi kunna lösa de talrika problem som mänskligheten står inför. Och varför gör vi inte det? Bara för att de imperialistiska utsugarna måste skydda sina profiter och territorier med höga murar, pansarvagnar och artilleri.
Vi säger:
Krossa Nato och andra imperialistiska avtal och organisationer!
Upprusta välfärden – inte militären!
Expropriera bankerna och vapentillverkarna!
Rövarna finns där det finns pengar att tjäna. Dödens köpmän – som Lockheed Martin, RTX, General Dynamics, Saab, BAE Systems med flera – slickar sig om munnen när de tänker på en epok av imperialistiska krig.
”Du vet, situationen med Israel är självklart förfärlig, ärligt talat”, beklagade sig finanschefen för General Dynamics på ett möte med investerare två veckor efter inledningen av Israels fullskaliga slakt i Gaza. Men i nästa ögonblick sken han upp och berättade om möjligheterna som kriget skapade för försäljning av artillerigranater.
Som Lenin sa för över hundra år sedan: ”Krig är ’förfärligt’? Ja, förfärligt lönsamt.”
Sedan februari 2022 har den brittiska vapentillverkaren BAE Systems sett en fördubbling av aktiekursen och förväntar sig en ökning med ytterligare 12 procent 2024. Medan resten av världsekonomin badar i tristess räknar Lockheed Martin, General Dynamics och Northrop Grumman med en ökning av aktiekursen med 5–7 procent i år.
Dessa företag får regelbundet avkastning på 10 till 12 procent per år genom att driva imperialisternas krigsmaskiner. Var annars på jorden görs så enorma vinster?
Stormarknader, eljättar med flera utnyttjar även regelbundet störningar i leveranskedjor för att höja priser, för att inte tala om de som dyker upp när kriget är slut för att dra nytta av återuppbyggnaden. Vi säger: konfiskera vinsterna från militarismen och expropriera krigsindustrierna.
Många pacifistiska förespråkare för nedrustning kräver, med goda avsikter, nedstängning av vapenfabriker. Men det alienerar denna mäktiga grupp arbetare som skulle förlora jobbet. Hundratusentals skickliga arbetare arbetar inom vapenindustrin, för att inte tala om de många akademiker vars forskning tvingas av investerare mot att göra framsteg inom konsten att slakta människor. Istället för att slänga arbetarna på skrothögen tillsammans med fabrikerna, borde deras färdigheter användas på ett bättre sätt.
Snarare än att stänga ner dessa fabriker kunde man förstatliga vapenindustrin och storbankerna under arbetarnas kontroll, vilket skulle låta dem användas till samhälleligt meningsfulla varor. Genom demokratiskt styre över fabrikerna, och med finansiering från den exproprierade banksektorn och vapentillverkarnas beslagtagna vinster, skulle arbetarna lätt kunna utveckla planer för att omforma fabrikerna till något användbart.
Istället för att producera förstörelse för förstörelse skulle de kunna producera samhällsnyttiga varor, till exempel för att utveckla grön industri. Möjligheten har visats i praktiken: till exempel Lucas-planen i Storbritannien på 1970-talet, när arbetare på en vapenfabrik skapade just en detaljerad, beräknad plan för en omställning av fabriken.
Därför säger vi:
Expropriera krigsprofitörerna! Expropriera vapentillverkarna!
Expropriera bankerna som är bundna med tusen trådar till krigsindustrin!
Nej till kompensation!
Alla nationaliserade företag ska sättas under arbetarstyre – ställ om fabrikerna till samhällsnyttiga ändamål!
Försvara demokratiska rättigheter!
I hela västvärlden sker denna rusning mot militarism under samma paroller: slagskepp och bomber behövs för att ’garantera vår säkerhet’ och ’värna om vår demokrati’.
Hur är det då med denna ’demokrati’ som de påstår sig ’värna om’? Överallt ackompanjeras militariseringen med en och samma sak: censur, en hysterisk kampanj mot all opposition mot militära äventyr, ren repression och urholkning av demokratiska rättigheter som man kämpat hårt för att erövra.
Kriget mot Gaza får fullständigt stöd från västerländska regimer, trots att den stora majoriteten av folket är emot det. Var ligger ’demokratin’ i detta?
I Tyskland har den härskande klassen verkligen skapat hysteri. De blandar ihop sitt fulla stöd för slakten i Gaza med en invandrarfientlig och islamofobisk kampanj, där de inför skandalösa nya lagar som skulle kräva att nya medborgare erkänner den Israeliska statens rätt att finnas.
Vi har sett fredliga demonstrationer mot folkmord som förbjudits, studentföreningar som stängts ner och universitetsockupationer som attackerats av polis, från Los Angeles till Amsterdam. Samma polis står passivt vid sidan medan sionistiska gäng attackerar försvarslösa studenter. I Tyskland och Frankrike har vi sett försök till att förbjuda protester för Palestina. Greklands före detta finansminister Yanis Varoufakis hindrades till och med från att resa till Tyskland på grund av hans deltagande på en solidaritetskonferens för Palestina. Vad hände med den heliga föreningsfriheten?
De som motsätter sig de pågående krigen i Ukraina och Gaza svartmålas av den ’fria’ pressen som ’Putins agenter’, ’antisemiter’, ’Hamas-sympatisörer’ och så vidare. I Frankrike har det förts en brutal kampanj av media och alla partier, höger och ’vänster’, som attackerade Mélenchon och La France Insoumise och anklagade dem för antisemitism för att ha varit emot Gazakriget. Det här är vad vår hyllade ‘fria press’ åstadkommer.
Om inte annat får vi höra att under kapitalismen har vi alla en fullständigt okränkbar demokratisk rättighet: att spendera våra pengar på vad vi vill. Ändå diskuterar nu många regeringar anti-BDS lagar, som skulle göra det olagligt att uppmana till att bojkotta Israel. Många delstater i USA och amerikanska och brittiska universitet och andra offentliga organ har redan sådana förbud mot BDS.
Vi får höra att kapitalism och demokrati oundvikligen går hand-i-hand. Det är en illusion som går upp i rök så fort den kommer i kontakt med verkligheten. När det fanns högkonjunktur hade den härskande klassen råd med vissa demokratiska friheter, åtminstone i de rika länderna. Men desto svårare klass- och nationsmotsättningar blir, desto mer tvingas den härskande klassen hoppa över demokratins formaliteter. De är en lyx som en bankrutt kapitalistklass har allt mindre råd med.
Vi säger:
Försvara yttrandefriheten! Inget nedtystande av anti-imperialisterna!
Försvara rätten till att protestera! Emot repression mot antikrigsrörelsen!
Sätt stopp för kriminaliseringen av rörelsen mot slakten i Gaza!
För att avskaffa krig måste vi avskaffa kapitalismen!
Kapitalism innebär krig. Sedan utbrottet av krisen 2008 har marknaderna och möjligheterna för investering krympt. Kapitalismen har passerat sin egen gräns. Produktivkrafterna kvävs i nationalstatens och privategendomens tvångströja. Militarism och krig, som sker när varje imperialistmakt försöker karva ut marknader och resurser på sina konkurrenters bekostnad, är den kapitalistiska krisens logiska slutpunkt.
Den amerikanska imperialismens relativa nedgång förstärker denna process. USA kan inte längre hindra sina rivaler från att hävda sig på regional nivå. USA:s allierade förstår också att de måste förlita sig på sin egen militära styrka för att försvara sina intressen, vilket har motiverat den militära upprustningen i Europa och Stillahavsområdet.
Världens olika rövarband, såväl USA:s vänner som fiender, har noggrant studerat den blodiga skräckhistoria som utspelar sig i Ukraina och som har avslöjat USA:s svaghet. Fälten på vilka de imperialistiska krigen och de kommande proxykrigen kommer att utspela sig ser ut att bli köttkvarnar som sliter ut båda parter. För detta kommer det att krävas soldater, konventionella vapen och enorma mängder artilleri.
Det är arbetarklassen och ungdomen som kommer att få betala: men deras levnadsförhållanden och med deras liv. Utöver de tusentals miljarder som kastas på krigsindustrierna diskuteras nu värnplikt på nytt i många länder för första gången sedan kalla kriget.
Tyvärr har den så kallade vänstern, i den mån den inte har lierat sig med den ena eller andra imperialistiska makten, begränsat sig till de mest patetiska pacifistiska vädjanden om ’fred’ – och, ännu värre, om att organisationer som Förenta nationerna ska ingripa. Men den imperialistiska ’freden’ utgör alltid bara upptakten till och förberedelseperioden för nya imperialistiska krig.
Vad gäller Förenta nationerna är Lenins beskrivning av dess föregångare, Nationernas förbund, mycket träffande: det är bara ett ”tjuvarnas kök”. Det är bara ett forum där hela folks rättigheter och levebröd byts som småpengar i relationerna mellan imperialistmakterna. När tjuvarna inte kan komma överens sinsemellan är det värdelöst. När USA-imperialismen kan få FN:s godkännande för sina imperialistiska förhoppningar utomlands, som i Koreakriget 1953, mordet på Lumumba i Kongo 1961, Gulfkriget 1991 och den militära interventionen i Haiti 2004, använder den gärna organet som ett fikonlöv för sina nakna intressen. När FN röstar igenom resolutioner som man inte gillar (som i fallet med Kuba och Palestina), ignorerar man dem tryggt i vetskap om att det inte kommer att få några konsekvenser.
Vad pacifisterna inte har förstått är att militarism och krig inte är ett resultat av ondskefull politik från det ena eller andra borgerliga partiet eller myndigheten. Inget internationellt organ kan ’höja sig över’ de stridande parterna och införa världsfred. Krig och militarism är organiska, nödvändiga resultat av kapitalismen i sitt imperialistiska förfall.
Som Clausewits briljant förklarade: ”Krig är bara en fortsättning av politiken med andra medel.” Och revolutionära kommunisters politik i tider med imperialistiskt krig är bara en fortsättning av vår politik i tider med imperialistisk fred.
Den store revolutionären och anti-militaristiske kämpen Karl Liebknecht sa, mitt i imperialistmakternas hjärta: ”Vår huvudfiende finns på hemmaplan!” Vi måste kämpa för att störta krigshetsarna på hemmaplan, för att stoppa vår egen härskande klass imperialistiska plotter. Endast klasskrig kan stoppa den imperialistiska krigsmaskinen. Endast en socialistisk revolution kan störta kapitalismen och bana väg för en verklig fred.
Vi upprepar därför vår uppmaning. Till arbetare, till ungdomar, till vänsterorganisationer och kommunistiska organisationer, till fackklubbar, studentgrupper och till alla som har en seriös vilja att få ett slut på krig, militarism och imperialism: låt oss arbeta tillsammans.
Vi vill arbeta med alla som är överens om dessa grundläggande punkter för att bygga en seriös, internationell, revolutionär, anti-imperialistisk kampanj mot militarism och krig. Stämningen finns för det, det är vår uppgift att organisera det och ge det ett tydligt politiskt handlingsprogram. Vi säger:
Mot imperialism och militarism! Stoppa deras oändliga krig!
Ned med krigshetsarna!
Fred mellan folken, krig mot miljardärerna!
Arbetare i alla länder, förena er!