Stormakternas kamp om olja skördar liv i Tchad

I slutet av januari gav EU:s utrikesministrar klartecken till att skicka EUFOR styrkor till Tchad. Enligt den officiella linjen syftar denna militära operation som leds av den Franska imperialismen till att skydda flyktinglägren i landet. Men i själva verket stödjer Frankrike och dess allierade öppet diktatorn Débys regim i ett smutsigt krig mot Sudan och diverse rebellgrupper.

Den humanitära flyktingkatastrofen är inte bara ett resultat av den Sudanesiska milisens fördrivningar av civila. Konflikten i Darfur - och dess konsekvenser i Tchad - började som en förlängning av stridigheter om oljetillgångarna i centrala och södra Sudan.  Striden stod mellan USA-stödda Sudanesiska Befrielsearmén (Sudanese Liberation Army, SLA) och den fundamentalistiska regimen i Khartoum, då stödd av Frankrike. På senare tid har Kina tagit kontroll över större delen av oljeresurserna i landet, till både USA:s och Frankrikes stora förtret.

Konflikten i Darfur hör samman med den franska imperialismens intressen i Tchad. De skulle få sin nådastöt om Déby-regimen föll, vilket skulle bli omöjligt att förhindra om regimen förlorade sin viktigaste maktbas i den östra gränsregionen. Därför har Tchad regimen bombat mål i Sudan och N'Djamena har angripits av rebellstyrkor som opererar från Sudan. Déby-regimen är en blodig och korrupt diktatur som existerar på Fransk imperialisms behag. Frankrike, som är Tchads före detta kolonialmakt, använder landet som en bas för sina intressen i Sahara och den Franska armén stödjer aktivt Débyregimen i den nuvarande konflikten.

Kampen mellan de imperialistiska stormakterna om de lokala resurserna och råvarorna är orsak till denna konflikt. Högre oljepriser gör Saharas olja, belägen djupt under marken,  mer attraktiv. Uppskattningsvis 10 procent av världens oljetillgångar finns i Afrika. Sedan Tchad 2003 blivit en nettoexportör av olja har landets strategiska betydelse ökat. 2002 förklarade USA att på grund av instabiliteten i Mellanöstern blir säkrandet av oljereserver i Afrika ett centralt strategiskt mål för utrikespolitiken. USA planerar att 2015 få runt 25 procent av sin oljeimport från Afrika. Frankrike och Kina visar också stort intresse för den framtida oljeproduktionen i regionen.

Konflikterna i Darfur och Tchad är ett krig mellan USA, Kina och Frankrike som förs via ombud i en annan region. Flyktingars lidande och etniska konflikter i Afrika tjänar än en gång som ursäkt för imperialistiska manövreringar. Det är imperialismen som är den verkliga orsaken för lidande och barbari i Afrika och massornas desperata situation används för att legitimera fortsatt insatser. Ingen är mindre lämpad att leda humanitära insatser än stater som karakteriseras av rasistisk och inhuman politik gentemot invandrare, arbetare och ungdomar i deras egna länder.

Med EUFOR styrkan i Tchad kommer länder såsom Österrike, Belgien, Finland, Irland, Nederländerna, Polen, Rumänien och Sverige att med sina truppinsatser understödja Frankrikes imperialistiska strävanden. De kommer att bli en del av det smutsiga kriget om resurser. Deras humanitära ursäkter om att skydda flyktingar är inget annat än en rökridå som döljer deras verkliga intressen.

Arbetarrörelsen i länderna som är inblandade i EUFOR insatsen kan inte endast se på. Vi måste vädja till arbetar- och ungdomsorganisationer i dessa länder att protestera.

1. Inte en soldat - inte ett öre till EUFOR-insatsen. Vi kräver ett omedelbart slut på den militära operationen och ett stopp för stöd till de krigförande parterna.
2. Propagera i fackföreningar och arbetarpartier för en kampanj mot trupptransporter och nya leveranser till EUFOR styrkan.
3. Varaktig fred och stabilitet och varaktigt välstånd är inte möjligt under imperialistiskt herravälde och kapitalistisk exploatering.
4. De härskande klasserna i ex-koloniala afrikanska länder som Tchad visar att ingen sann självständighet är möjlig om inte arbetarna och de exploaterade massorna tar sina öden i sina egna händer. Sann självständighet kan bara uppnås genom att förstöra fundamenten av ekonomiskt beroende på imperialistiska stormakter. Detta är endast möjligt genom att förstatliga naturresurserna, infrastrukturen, handeln och industrin under de arbetande människornas demokratiska kontroll.

Source: Socialisten