Grekland: Uttalande om den före detta ministerns attack mot tidningen Revolution i statlig TV

Den härskande klassens försök att skrämma de arbetande massorna har eskalerat. Dess majoritet är fast besluten att försöka marginalisera deras politiska fiender. "Media" fogar sig efter storföretagen och sänder dagligen propaganda av samma slag som under ett inbördeskrig. Den marxistiska tidningen Revolution är den senaste måltavlan, och har offentligt attackerats av Ny demokratis parlamentsledamot Papathanasiou.

I den härskande klassens smutsiga propagandakrig, framställs Syriza som en "stor nationell fara". Man hävdar att om Syriza väljs till regering, så kommer Grekland automatiskt återvända till drachman (Samaras och Venizelos återupprepade detta i sina senaste uttalanden), landet kommer falla ned i kaos där invandrargäng plundrar städerna (Chrysohoides uttalande) och ett inbördeskrig kommer bryta ut (uttalande från Alexis Papahelas, redaktör för tidningen Kathimerini).

Samma människor som i förra veckan, som gemena politiska skurkar, erbjöd Syriza plats i en koalitionsregering eller föreslog att man skulle rösta till stöd för att "omförhandla memorandumet", deklarerar nu öppet krig mot de så kallat "nationellt farliga" politiska tendenser som existerar i partiet. Det är en stor ära för oss att, i detta propagandakrig från den härskande klassens sida, vi marxister i Synaspismos och Syriza sedan i torsdags har figurerat i en framträdande roll med vår tidning Revolution.

I gårdagskvällens sändningar i den statliga TV-kanalen NET under rubriken "Valet 2012" var diskussionen hätsk, som brukligt är i dessa dagar. Den parlamentsledamot som företrädde Syriza i panelen, kamrat Zoi Konstantopoulou, attackerades av representanterna för Ny demokrati (ND), PASOK och Demokratisk vänster (DIMAR). En representant för det borgerligt demagogiska partiet Oberoende greker, den välkände advokaten Kapernaros, försökte än en gång dra nytta av Syrizas politiska prestige genom att säga att "hans parti är öppet för samarbete med alla Memorandumets motståndare" (alltså Syriza). Detta blev tidpunkten för ett smutsigt angrepp. Den före detta finansministern och parlamentsledamoten för Ny demokrati, herr Papathanasiou, drog från en mapp som han fått från partiets pressavdelning fram ett exemplar av tidningen Revolution och vände sig till Kapernaros. Han frågade retoriskt: "Vet du med vem du ska samarbeta? Det ska jag säga dig!" Sen började han läsa utdrag från tidningens ståndpunkter med en min som om han var en domare i en militärdomstol: "Avskaffande av statens repressiva styrkor och ersättande av en folklig milis, som ska kontrolleras av arbetarnas massorganisationer." "Detta är inte mina åsikter", fortsatte ministern. "Medlemmarna i Syriza som ger ut tidningen Revolution skrev de här sakerna i sin tidning." Tumult utbröt i panelen tills programmets moderator snabbt påpekade att detta "uppenbarligen inte är Syrizas officiella åsikter, utan uppfattningen hos en av dess tendenser".

Redaktionen för Revolution välkomnar Papathanasious uppmärksamhet och tar den som en komplimang. Redaktionen ser den härskande klassens ökande intresse, rädsla och ängslan för det program som företräds av marxisterna, vilka är en integrerad och organisk del av Syriza. De politiska representanterna för bankerna, skeppsägarna och andra kapitalets parasiter har all anledning att rädas och oroa sig för marxisternas åsikter. De som inte har något att oroa sig för är de vanliga människor till vilka denna den härskande klassens svarta propaganda riktar sig. Bara den arbetande klassen och de fattiga massorna kan gynnas av marxisternas idéer och program, inklusive, i synnerhet, de småborgerliga skikten i städer och byar.

Här är det nödvändigt att komma ihåg att de breda massorna i sin kamp under de sista två åren har ställt upp två odiskutabelt avgörande krav: drägliga levnadsvillkor och verklig demokrati.

Gällande det första kravet har Papathanasiou och hans kolleger under årtionden visat att de bara kan erbjuda massarbetslöshet och fattigdom. För folket kommer den verkliga terrorn inte från marxisterna utan från den kapitalistiska marknadens anarki. Marxismens program är det enda som kan garantera ett drägligt liv och arbete åt alla, genom en demokratisk och centralt planerad ekonomi. En planerad ekonomi kan i synnerhet ge småborgerligheten i byar och städer en lättnad från ohållbara skatter, avskaffa ockerskulder, tillhandahålla billiga krediter och avlägsna profiterande mellanhänder.

Människor som Papathanasiou har inte heller något svar på kravet på demokrati. Dessa politiker försvarar genom sina ledamöter trojkans slaveri, och de är politiska chefer för den mordiska kravallpolis som påbörjade en kemisk krigföring mot befolkningen. Den före detta ministerns hysteriska reaktion på våra krav på demokratisk kontroll, utövad av arbetarnas massorganisationer, över de institutioner som ansvarar för den allmänna ordningen, avslöjar den djupt auktoritära karaktären hos hans klass. Vi påminner honom om att kravet på en folklig milis var ett krav som hans egen klass ställde vid tiden för sin egen historiska ungdom, placerat högt upp i programmet för de stora borgerliga revolutionerna för att bekämpa den absoluta feodalismens förtryckande institutioner. Men tiderna har förändrats – särskilt i Grekland med sin underutvecklade kapitalism och sina hjältemodiga, revolutionära, kommunistiska traditioner. Idag behöver Papathanasious klass en hel armé av informatörer och bepansrade sadistiska legosoldater för att hålla sig kvar vid makten.

Varje ärlig arbetande person kan förstå vad den verkliga faran är. Valet står mellan repressionens styrkor av legosoldater bestående av människor som försvarar vilken herr Papathanasiou som helst, och de miliser – styrkor av kämpande arbetare – som marxisterna argumenterar för. För dem som andats in stora mängder kvävande kemikalier på Syntagmatorget under de sista två åren tror vi inte valet blir särskilt svårt alls.

Så, herr Papathanasiou, fortsätt du och dina kolleger med ert smutsiga propagandakrig. Vi, marxisterna, och tiotusentals aktivister i Syriza och vänstern är inte rädda. Vi är förberedda på de offentliga rättegångar som du förbereder för att döma oss. Vi välkomnar dem, eftersom de kommer göra att vi kan förklara våra idéer och vinna, genom dem, fler och fler människor som lider under er tyngden av er makt.

I detta krig har vi, de marxistiska revolutionärerna, historien med oss och det ärliga och osvikliga omdömet hos miljontals arbetare. Tiden för deras legitima hat och hämnd närmar sig, och den kommer marginalisera dina smutsiga propagandatrick och vi kommer genomföra vårt program – det revolutionära program som skrämmer dig så förfärligt.

Stamatis Karayannopoulos,
redaktör för tidningen Revolution och tidskriften Marxismens röst (Marxistiki Foni)

Översättning: Avanti (Sverige)