En helg av kamp mot fascismen

Förra helgens fascistiska mordförsök mot vänsteraktivisterna i Malmö har väckt starka reaktioner. Under helgen har det varit en rad demonstrationer, manifestationer och möten runtom i landet. Avanti rapporterar från några av de platser där våra kamrater deltagit: Malmö, Stockholm, Göteborg, Uppsala och Piteå. Dessa demonstrationer visar det verkliga styrkeförhållandet mellan de nazistiska sekterna och den kämpande arbetarklassen.

Den senaste tidens ökade nazistattacker mot vänsteraktivister visar att arbetarrörelsen måste försvara sig, och helgens kraftiga uppslutning är ett tecken på att såväl vänsteraktivister som vanliga arbetare och ungdomar instinktivt känner detta.

Malmö

I Malmö samlades demonstrationen på söndag eftermiddag under parollen "Kämpa Malmö – antifascism är självförsvar" på Möllevångstorget för att radas upp efter organisation i demonstrationståget. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Ung Vänster, SSU, FI, Revolutionär Kommunistisk Ungdom, Rättvisepartiet Socialisterna, Socialistiska Partiet, Kommunistiska Partiet, föreningen "Vi som bor i Möllevången", Antifascistisk Aktion, fotbollssupportrarna kring MFF med flera organisationer ingick i det kolossala demonstrationståget.

Samtliga närvarande kunde innan Sydsvenskans kommentator konstaterat att det var 10 000 människor på plats se att detta skulle bli en demonstration utöver det vanliga. Tio minuter innan utsatt samlingstid åskade plötsliga men kraftfulla danska slagord. Längs smedjegatan marscherade Enhedslistan, Antifascistisk Aktion Danmark och diverse danska fackföreningar fram och anslöt sig till den redan församlade folkmassan.

Stämningen var elektrisk och känslor av både folkfest och kamp låg i luften. Hängandes nerför lägenhetsfönstrena längs gatorna vilade antifascistiska banderoller och fanor. Demonstrationståget var så långt att första änden av tåget hann nå destinationen Gustav Adolfs Torg innan den sista änden ens hunnit börja röra på sig. Det hela var som något hämtat ur en film och har blivit inristat i Malmös medvetande.

Jakup Güven, Alexander Regander

Göteborg

I Göteborg samlades åtminstone 4000-5000 personer för att visa sin avsky mot fascism, men också mot orättvisor och förtryck. Masthuggstorget fylldes snabbt på både bredden och längden. Folk fick stå på gatorna runt omkring för att få plats men allt gick lugnt och fredligt till. På demonstrationen fanns barnfamiljer och vanliga arbetare, äldre och tonåringar.

Det var tal från flera organisationer men också uppträdanden av flera lokala artister. Deras låtar kryllade av samhällskritik och ilska mot klasskillnader och fascism. Maktskiftet rappade om den ohållbara situationen i Sveriges förorter där många känner sig övergivna av politikerna och samhället. Deras budskap är tydligt: de kan inte tillfredsställa folket med jobb, bra utbildning och billiga bostäder men ändå vill de ha lag och ordning. Vic Vem uppträdde med låten "Passagerare", en låt som kritiserar politiker, orättvisor och många av de motsättningar som kapitalismen ger upphov till. Alla låtar möttes av applåder och nya slagord.

Flera talare betonade behovet av att kämpa mot orättvisor i samhället och mot det kapitalistiska systemet. Arbetarnas vilja att kämpa mot fascismen är starkt och etablissemanget befarar att det ska växa och radikaliseras.

Senaste gången man sett något liknande i Göteborg var efter valet 2010, när det var spontana massdemonstrationer mot Sverigedemokraterna som drog tusentals. Slagorden ekade mellan husen: "Vad ska vi göra, krossa nazismen!", "Inga gator inga torg, åt nazister i Göteborg", och så vidare. Andra långgatan blev för en dag ett myller av röda flaggor, slagord, solidaritet och gemenskap.

Hannes Oscarsson

Stockholm

På Medborgarplatsen i Stockholm samlades omkring 2000 personer under lördagen, och stämningen var mycket entusiastisk. Vi sålde senaste numret av Avanti! tillsammans med en extra artikel om attacken på vänsteraktivisterna, och pratade med många där. Störst jubel och applåder fick talarna från syndikalisterna, SUF, som talade om behovet av att vi försvarar oss och att våra organisationer borde kämpa tillsammans i en gemensam front mot fascistattackerna.

Dagen innan manifestationen publicerade ledningen för Ung Vänster Storstockholm en artikel där de anklagade AFA – och specifikt tre medlemmar av AFA – för att ha kommit till deras kontor, krävt talartid, och hotat dem när de inte fått det. Flera Ung Vänstrare som vi talade med på plats uttryckte ilska över hur ledningen för Ung Vänster Storstockholm hanterat detta. Det har sett ut som att de försökt utestänga den autonoma vänstern från arrangemanget – när det är just deras medlemmar som blivit attackerade.

Men känslan bland deltagarna var ändå mycket stark och entusiastisk. Mellan varje tal utbröt spontana slagord: "Alerta! Alerta! Antifascista!" och "Vad ska vi göra!? Krossa Fascismen!" Vi pratade med flera som precis bestämt sig för att lämna år av passivitet, och som i hela kroppen nu känner att någonting behöver göras.

Uppsala

I Uppsala var det en manifestation och gatufest "Ta tillbaka staden!" under lördag kväll. Vi kan ha varit mellan 100 och 200 personer på Borggården, som trotsade kylan och lyssnade på musik, tal och njöt av stämningen. Ganska snart marscherade vi iväg gemensamt ner i staden, på gatorna och skanderade slagord som "Inga fascister på våra gator!" Inga fascister visade sig heller, och när vi kommit fram till vårt slutmål konstaterade arrangörerna att "Vi kunde ta tillbaka staden!"

Fredrik Albin-Svensson

Piteå

I Piteå hölls en manifestation på fredagen. Initiativtagare var Ung Vänster tillsammans med en feministisk intressegrupp, och inbjudningar skickades till Socialdemokraterna, SSU och LO samt kvinnojouren i stan för att samla en bred front av arbetarorganisationer. Trots att evenemanget utlystes med kort varsel och affischer sattes upp dagen innan slöt mellan 50 och 60 personer i alla åldrar upp.

Maria Nystedt var talare för Ung Vänster Piteå. Hon tryckte på nödvändigheten att inte hysa någon tilltro till polisens vilja att försvara vänsteraktivister. I Piteå och i Norrbotten i stort har vi turen att ha en någorlunda arbetarvänlig polismyndighet, men situationen ser radikalt annorlunda ut i exempelvis Malmö, där polisstyrkan är ökänd för att ligga på den yttersta högerkanten. Som avslutning riktade Maria ett krav till arbetarorganisationerna att tydligt ta ställning för den egna rörelsen och dess rätt att försvara sig. Hon framförde att man måste bilda självförsvarskommittéer på de orter där polisen inte är till någon hjälp och att man måste utbilda demonstrationsledare som vet hur man ska handla vid eventuella angrepp.

Dessa krav är betydligt mer radikala än vad piteåborna är vana vid att höra och den lokala tidningen slätade ut sin beskrivning av talet till "ett ställningstagande mot våld". Deltagarna vid demonstrationen blev dock inte bortskrämda, utan tyckte att Marias förslag var helt rimliga. Demonstrationen var en positiv upplevelse för alla inblandade och vi lämnade alla torget med en känsla av samhörighet och styrka. En del av de närvarande hade aldrig deltagit vid en demonstration tidigare, och den breda uppslutningen lämnade starkt intryck på dessa. För många av invånarna är Piteå en lugn, lite seg, Norrländsk småstad, och därför kändes det uppfriskande och entusiasmerande att man på så kort varsel kan mobilisera en demonstration av det här slaget.

Johan Nystedt

Ta kampen vidare – bygg självförsvarskommittéer

Borgerlig media har i varje läge under den senaste veckan försökt porträttera nazisternas attack som ett "bråk mellan extremister", där båda två sägs vara lika goda kålsupare. Detta lärs ofta ut också i skolan i form av den löjliga och fördummande "teorin" att "extrem" vänster och extremhöger "möts på mitten" genom sin våldsanvändning "mot oliktänkande". Men denna åsikt är rent nonsens. Gång på gång är det de som angriper, och gång på gång är det vi som försvarar oss. De organiserar sig i våldsromantiska sekter, men vårt språk är massrörelsens.

Rapporterna ovan visar ett massivt svar från arbetarklassens sida mot nazisterna och en uppvisning av de verkliga styrkeförhållandena i samhället. Arbetarklassen kan flytta berg när den väl börjar röra på sig. Demonstrationerna i Kärrtorp i december drog 12 000 människor. Nazisterna fick bara ihop knappa 20.

Demonstrationerna är också ett tecken på ilskan mot orättvisor och mot högerpolitiken som bubblar i det svenska samhället. Reinfeldt har inte ens brytt sig om att fördöma attacken. Kampen mot fascism har ytterligare stärkt den molekylära radikaliseringsprocess som äger rum i det svenska samhället.

Från helgens manifestationer och demonstrationer har människor gått hem med ett förnyat självförtroende och entusiasm. Men nu måste mer konkreta åtgärder vidtas. Fascisterna prövar marken, och vår svaghet beror enbart på att ledarna begränsar sig till att göra lama förfrågningar om hjälp från en poliskår som inte bara är uppenbart ointresserad, utan också glad att se att vänstern får stryk. De fascistiska attackerna sker med den etablerade högerns och statens goda minne. De kommer inte försvara oss.

Runtom i landet måste man organisera självförsvarskommittéer med koppling till arbetarrörelsen, till arbetarnas massorganisationer, för att försvara våra möten och arrangemang. Bara genom att visa styrka kan vi tvinga dem tillbaka ned i de råtthål de krupit upp ifrån. Deras små sekter av organiserade våldsverkare är inte ett dugg i jämförelse med den styrka som vi arbetare och radikala ungdomar kan uppbåda tillsammans. Svaret från arbetarklassen är en viktig markering och pekar också på vägen framåt. Kampen mot fascisterna är en kamp för socialism!

Avanti Red.